“Av odrömt etsat
kastar det sömnlöst genomvandrande brödlandet
upp livsberget.

Av dess inkråm
knådar du nya våra namn
som jag, med ett öga
liknade
ditt på varje finger,
avsöker efter
ett ställe genom vilket jag
kan vaka mig fram till dig,
med det klara
hungerljuset i munnen.”

Paul Celan, ur Atemwende (1967), övers. Lars-Inge Nilsson.

Advertisements